vad det dethär som vi så länge har längtat till?..
studentveckan, glädje, regn, sol, fylla, bakfylla, vattenpipa, alkohol, skrik, lycka och framför allt minnen..
Och ja, jag kan nog säga såhär i efter hand "gick det så fort?" Det gick fort, men det har varit så otroligt perfekt, en perfekt känsla som man bara vill ska leva kvar, vara för evigt, som en perfekt fylla liksom..
det finns en stor lycka men också lättnad, att det är över att all planering och förberedelse gjorde det så bra som det blev..
för att citera en underbar vecka med underbara vänner, för alla är vi slampor på kalas!
torsdag 11 juni 2009
torsdag 4 juni 2009
TJUGOFYRA
det är nu man bara vill stanna tiden, leva kvar i nuet och inte riktigt gå varken framåt eller bakåt..
att kunna se fram emot tiden som kommer.. men ändå stanna denna perfekt tid, när man ser fram emot något och är förväntandsfull över en speciell händelse.. det är en pirrande känsla men ändå så helt underbar..om fem dagar är allt det där underbara men ändå så fruktansvärda jobbigt över.. man vaknar och tänker "gick det så fort?"
men det är också nu som tiden börjar när man får leva och stå på egna ben, inte vara bunden till någonting. underbart men ändå så skärmande..
jag har gått igenom så fruktansvärd mycket som jag är så glad över att slippa, är glad över att kunna dra ett streck över det och tänka att nu är det äntligen över. även om det har fått mig att må så fruktansvärd dålig ibland har jag ändå fått erfarenhet, och jag hoppas att jag nu vet vart min gräns ligger. att gå ifrån totalt noll till det jag är idag är jag så glad över att jag klarat och jag hade aldrig fixat allt det här själv, så verkligen tack! ♥
att kunna se fram emot tiden som kommer.. men ändå stanna denna perfekt tid, när man ser fram emot något och är förväntandsfull över en speciell händelse.. det är en pirrande känsla men ändå så helt underbar..om fem dagar är allt det där underbara men ändå så fruktansvärda jobbigt över.. man vaknar och tänker "gick det så fort?"
men det är också nu som tiden börjar när man får leva och stå på egna ben, inte vara bunden till någonting. underbart men ändå så skärmande..
jag har gått igenom så fruktansvärd mycket som jag är så glad över att slippa, är glad över att kunna dra ett streck över det och tänka att nu är det äntligen över. även om det har fått mig att må så fruktansvärd dålig ibland har jag ändå fått erfarenhet, och jag hoppas att jag nu vet vart min gräns ligger. att gå ifrån totalt noll till det jag är idag är jag så glad över att jag klarat och jag hade aldrig fixat allt det här själv, så verkligen tack! ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)