TJUGOFYRA

det är nu man bara vill stanna tiden, leva kvar i nuet och inte riktigt gå varken framåt eller bakåt..
att kunna se fram emot tiden som kommer.. men ändå stanna denna perfekt tid, när man ser fram emot något och är förväntandsfull över en speciell händelse.. det är en pirrande känsla men ändå så helt underbar..om fem dagar är allt det där underbara men ändå så fruktansvärda jobbigt över.. man vaknar och tänker "gick det så fort?"

men det är också nu som tiden börjar när man får leva och stå på egna ben, inte vara bunden till någonting. underbart men ändå så skärmande..
jag har gått igenom så fruktansvärd mycket som jag är så glad över att slippa, är glad över att kunna dra ett streck över det och tänka att nu är det äntligen över. även om det har fått mig att må så fruktansvärd dålig ibland har jag ändå fått erfarenhet, och jag hoppas att jag nu vet vart min gräns ligger. att gå ifrån totalt noll till det jag är idag är jag så glad över att jag klarat och jag hade aldrig fixat allt det här själv, så verkligen tack! ♥